I de mörka skogarna i Småland

DodenfyllerarBLOGG

I Jan Ekströms debut Döden fyller år (1961) är det ingen van detektiv som börjar nysta i en högst mystisk historia. Olle Ekman roar sig under sin semester hos släktingar i Växjö med att försöka ta reda på vad som hände hans kusin Sara för nästan exakt 25 år sedan. En flicka känd för sin skönhet och djärvhet, och därför spännande för en ung man. Det visar sig att ett mord begåtts, i Alvesta, denna håla där de flesta av oss spenderat alldeles för lång tid på grund av försenade tåg. Tänk sig minsann!

Också detta är en historia som utspelar sig sommartid, vilket Ekström är så duktig på att illustrera i sina miljöskildringar – det är söta sommarklänningar, överraskande åskväder, trädgårdsfrukostar, krocketspel, klirrande iskuber, fågelkvitter i morgonstund och dammiga grusvägar till svalkande insjöbad, vilket kan behövas eftersom stämningen av heta gamla kärleksaffärer och en och annan sexuell övning är hyfsat tät. Kusin Olles vågade sätt att tilltala sina släktingar är uppiggande och det är som bäddat för släktfejd – det finns uppenbarligen lik i någons garderob i den småländska småstadsidyllen.

Det hela är väldigt välformulerat och jag njuter av själva läsningen på ett sätt som nutida deckare sällan tillfredsställer mig med – vilken tur att Ekström skrev fler böcker efter sin debut! Jag tycker detta är riktigt bra! Mordet som sker och det som sedan händer, för det är ett utdraget brott kan man säga, är intressant och smart, men så är ju Ekström känd för att vara en pusseldeckare på särskild nivå, och nog lade han ribban högt redan på första försöket. Många var de som nöjde sig med att konstatera att Sara plötsligt försvann – synd för dem att Olle dök upp och lade näsan i blöt, och det i sista minuten…

Published in: on juli 19, 2009 at 7:38 e m  Kommentera  
Tags:

Mörka tankar på en ljus dag

KransatdenskonaBLOGG

Till årets midsommarfirande, som för mig innebar att vara bortrest hela helgen, packade jag ner en lämplig liten sak, nämligen Krans åt den sköna (1960) av H.-K. Rönblom. Som tur var fick jag en stund för mig själv mitt i allt sällskapsliv, som innehöll tillräckligt många konstellationer av individer för att skapa spännande intriger och begär, och kunde då sätta mig in i detta midsommarmysterium.

Platsen för de mörka tankarna är den lilla orten Tegelvik, belägen någonstans längs den södra delen av Sveriges ostkust. Amatördetektiven Paul Kennet och hans hustru Lena Åtvid är inbjudna till att fira midsommar hos Pauls kamrat från förr och dennes hustru, vilka köpt en stuga i trakten. Under bilfärden söderut diskuterar det äkta paret, med underbar bitskhet och espri, dels Lenas irritation över att överhuvudtaget bege sig till Tegelvik när de kunde varit i Hälsingborg vid det här laget och dels varför de så plötsligt blivit inbjudna – är det möjligtvis något på gång, som kan behöva ses över, av till exempel Paul Kennet?!

Idyllen Tegelvik visar sig innehålla, förutom missionsbokhandel, post, bosättningsbutik, konditori och bilverkstad, tillräckligt många konstellationer av individer, med respektive svaga sidor, för att skapa spännande intriger och begär, i det här fallet med kärlek och brevkorrespondens som viktiga ingredienser.

Rönblom binder en härligt välformulerad midsommarkrans av småstadsidyll, kafferep, spåtistel, mänsklighet, 1960-tal, klipskhet, brudbröd, skog och mark, ömhet, humor och ond bråd död…

Published in: on juli 5, 2009 at 3:24 e m  Kommentera  
Tags: